Jag ska bli dansk. Respect.

Hej!

Jag tror att jag ska bli dansk. Såg ett lördagsmorgon program om en 99-årig dansk kvinna, som körde traktor, skottade snö, åkte till USA, drack öl, rökte cigarr och svor som fan. Hon var verkligen helt underbar, och när jag började tänka efter så tror jag att Danskarna är ena livsnjutare alltså. De verkar vara så stressfria, och tar verkligen vara på livets njutningar och ödlsar inte så mycket tid på saker som i slutändan inte spelar någon roll. Alla danskar i TV programmet var förövrigt helt fantastiska, och gjorde inget annat än att trivas och njuta av livet. Dock, hade de alla otroligt fula tänder.

I vår icke-danska, stressiga och materialistiska värld bör vi dock fråga oss själva: Är du du redo att offra dina tänder för att leva ett rikt liv? Skämt åsido, men på riktigt alltså- jag tror att mång av mina vänner i L.A skulle svara nej på den här frågan direkt, eller på nåt sätt försöka argumentera för hur man skulle få ha båda.

Tänk på det- om du, just nu i denna sekund skulle bli erbjuden att leva ett rikt liv, men priset skulle vara alla dina tänder, förutom en väldigt gul framtand, skulle du ta chansen?

Apropå icke svenska nationaliteter... Jag älskar städer som är en stor meltingpot av olika nationaliteter och kulturer. Invandrarrikt liksom. Jag älskar att kunna äta en räkmacka till lunch för att sedan åka till en invandraraffär in a hood near you, och hitta mat och kryddor från runtom i världen.

Jag älskar hur människor kan lära av varandra, och finna olika funktioner och innebörder till föremål och seder. Jag och mina mamma var på IKEA häromdagen.. Vi va inne i deras design avdelning och såg ett fat som var sjukt stort. En typisk "svensk" familj gick förbi, och sa:

- Nej men GUD vilket stort fat, vad skulle man göra med det alltså? Usch alltså, man skulle ju inte få plats med nåt. Kenta ser du?
- Ja, herregud, Ingrid det är ju enormt, nää du jag vet inte. Vem fan vill ha ett jäkla UFO inomhus? Föresten, jag tror att dom där Billy bokhyllorna är därborta, ska vi gå och kika lite?"

Två sekunder senare går en typisk "invandrar familj" förbi samma fat.

Stannar vi fatet och hoppar..

- Pappa, kolla, det sån därra fat som Yazmin o dom har! Man kan ha sådär värsta mycket grejjer på du vet! Kolla!
- Oh, titta, ja, kom Azadeh, titta, du kan baka många Gorayba så kan du också lägga alla dom där på den här stora burken.
- Det heter fat, pappa.
- Jag tror den här e större an den som Yazmin har, titta. Bättre också. Känn på den. Yazmin och Farhzad har micke mindre.
- Ja Yussuf, den får plats med micke Gorbaya. Man kan också lägga Mujadahra och Shwarama . Sen kan man ju lägga mer där och där. man kan också lägga nicklar där. Ja, den tar vi!
- Vi tar två.

Ett fat, så lite betydelse och användning för vissa. Så mycket för andra.
Tänk på det. Saker och ting har olika värde för olika människor.

Respect either way.