Vad hände Stockholm?

För er som är nya på denna sida, så är syftet med denna blogg främst att diskutera livet och samhället i Sverige och svenskar, samt tankar och frågor som dagligen uppstår. Detta sett från MITT perspektiv efter drygt 7 år i Låss Äängeläs, U.S and A.

Jag har noterat följande. Ingen i Stockholm pratar stockholmska längre. For real. På tunnelbanan, i mataffären, på islandshäst ridturen, på mina kompisars jobb (hade jag också haft ett jobb hade jag garanterat kunna skriva på mitt jobb), på TV, på radio, som hennes nya kille, som dörrvakter, på gatorna, i taxibilen- ja, överallt! Alla pratar nån form av dialekt.

Det värsta är att mina kompisar överger stockholmskan också! Kompis nummer ett har bott i Norge så länge och pratar typ en svenska som låter norsk. En annan kompis, som i och för sig pratar Stockholmska, pratar så snabbt och så mycket så man förstår ändå inte vad hon säger. Dessutom så är en riktig Skåne digger, och dyrkar den dialekten mer än nån annan. Denna vän kvalificerar sig dock för några Stockholms poäng eftersom hon har världens bästa utsikt över Globen från sin balkong. (Kuriosa: Man kan inte, som jag en gång hävdade i en diskussion, se Globen från rymden. Däremot, efter att ha googlat detta, kan man se Globen från nästan hela Södermalm!) I alla fall, ytterligare en original Stockholms kompis har flyttat till Göteborg och kommer väl snart falla in i Göteborgs träsket.

Så ni Stockholmare som finns kvar i Stockholm. Bevara språket! YES WE CAN!

STOCKHOLMSKA TO THE PEOPLE.

Fullgubbar

Svenska fullgubbar är de bästa måste jag ju säga. Åkte tunnelbana in till stan från min favoritort alla kategorier Midsommarkransen häromdan och skådade detta:

3 fullisar i 40-års åldern. Ett par med en polare. Väldigt berusade, klockan va runt 14 på dagen. Gubben försökte diskutera fiskpinnar med med frugan som sov ståendes och dregglade lite på sin röda dunjacka. Polaren snackade lite för sig själv, och bakade en prilla, som han tappade på tunnelbanegolvet, plockade upp, för att sedan trycka in bakom läppen. Gubben försöker nu få liv i frugan eftersom de ska av redan i Liljeholmen och även säga hejdå till sin fullgubbe kompis.

- Vi ska av nu, Berra, ska ru me eller?
-Nä fy fan, det e lugnt, gå ni och ät fiskpinnar tesammans.
-Säker? Va ska ru göra rå?

Här tänker jag att Berra ska svara nåt av det självklara, typ "jag ska till systemet", "jag ska träffa Bengan i Parken" eller "jag ska till Statshagens T-bane Bar och ta mig en rackare."

- Jag ska åka och köpa en dator. Med internet.

Jag dog. Skrattade högt för mig själv på tunnelbanan, varav folk i vagnen nu var mer rädda för mongo tjejjen som skrattade högt för sig själv än de tre fiskpinne talande, dreglande, dator intresserade, fulla fullisarna.

Finally! Förlåt och Ursäkta. McDonald's and Fu&%.

Förlåt alltså. Jag avslutade med ett löfte om att gå ut i Stockholms livet och skvallra om mina upplevelser, och nu såhär typ 10 dgr senare undrar vissa säkert vad i hellskotta som har hänt. Svaret är att jag bara har varit en lat, dock upptagen, tänkande, men tankspridd ny hemkommen Elina som varje dag tänkte: "jag SKA skriva ett inlägg, jag ska bara..." Sen ju längre jag väntade desto mer press och ett desto större mission blev det. Men nu så! Förr eller senare måste vi alla ta oss i kragen.


Sverige e ju väldigt trevligt. Allt e så "trevligt" inrett, folk "hade så trevligt sist" och det finns så många "trevliga restauranger". Trevligt alltså. Men sen så finns det vissa som är så fu#&ing otrevliga. De jag syftar på är människor som aldrig kan säga ursäkta eller förlåt när dom går in i en. Människor på stan som går in i en med en fart på 15 km/h, armbågarna rakt ut och spända som att de är redo att göra en upper-cut, och BAM! Kom igen alltså. Även om det inte va med flit (som det SÅ va, men whatever.) Säg nåt! Vänd dig om! Reagera! Jag villa bara svära åt dom här fotgängar-marodörerna. Har tagit upp detta med mina vänner och svaret lyder alltid "ja, jag vet. folk är så" Men vaddå, om alla vet, varför säger ingen förlåt eller ursäkta? Gör DU det?


Apropå svordomar. Jag svär inte speciellt mycket, eller jo, men jag försöker svära på engelska så att det är mindre farligt, och svär jag på svenska blir det mindre kraftfulla anspråk som "järnspikar", "attans" eller "vilken typ" typ. Som ett troget hiphop fan med väldigt liberal syn på livet så är jag ju förstås van vid en rad olika benämningar och uttryck i censurens tecken. Men Sveriges radio! What? Dom låter ju ALLA snuskiga och fula ord få vara kvar! Jag brukade tycka att det va skit med all censur när jag bodde i USA, men att gå runt i klädaffärer fyllda med småtjejjer, barnfamiljer och pensionärer med Notorious B.I.G's "I'm F%&#ing You Tonight" i bakgrunden känns väldigt awkward. Eller är jag pryd? Inte så liberal som jag trodde? Den enda som lyssnar? Amerikaniserad?


Världens mest Amerikanska och mest kända restaurang. McDonald's. Jag kommer ju straight out of the motherland och borde ju vara ganska över hela konceptet. Men gud va Sveriges McDonaldser är fina! Flatscreens, värmeljus, röda mattor, gärna ett Mc Cafe i anslutning och FETT snygga anställda På "mitt" gamla McDonald's på Overland/Venice i Los Angeles, var alla i personalen grovt överviktiga med för tighta kläder som INTE framhävde kroppsdelar man ville se i samband med mat. Killen i drive-through luckan hade ständigt en ca 1 cm i diameter stor gul finne som höll på att sprängas över pommes fritsen, och som mest såg jag 9 tänder i hon i kassans mun. Men i Sverige. I kassan står världens fröken Sverige/ Hawaiian tropic brudar med nymanikyrerade naglar, schysst solbränna och välstylat hår. Killarna skulle lätt kunna castas till Abercrombie & Fitch. Mycket TREVLIGT, Sverige! By the way så kommer Pommes Frites och Bearnaise dip förstöra alla mina bikini-09 planer.

Några saker att lägga på minnet/ fråga dig själv:

1) Förlåt mig för min slentrian denna vecka.

2) Ta dig i Kragen! Gör det! Just do it!

3) Säger du förlåt/ursäkta?

4) Svär du för mycket? För lite? Eller lagom?

5) Fastna inte i Bearnaise Dip träsket


I'LL BE BACK.

Prelude

Tillbaka i Sverige. Efter 7+ år i Kaliforninen, USA. Kind of a big deal (ja, det blir många engelska inlägg i denna blogg framöver- WARNING! WARNING! ). Det har gått tre dagar sedan min ankomst, och såväl nya som gamla intryck lurar och överraskar runt varje hörn. Mina nära vänner har vetat om min hemflytt sedan en tid tillbaka, och förstående, världsvana & intelligenta som de är, har de svarat så snällt på alla mina frågor om hur det egentligen är att bl.a bo, leva, jobba, äta, hångla, resa, klä på sig, umgås, titta på TV, dricka kaffe och tjafsa som svensk.

Jag inser att alla inte har samma typ av back-up som jag har, och det finns så många bloggar skrivna av svenskar som bor runt om i världen som beskriver hur livet är i dessa nya städer, men inte så mycket som diskuterar "the return to the motherland." Resande folk som svenskar är, så tänkte jag att denna blogg inte bara ska hjälpa mig att samla all nya tankar, intryck, erfarenheter och events på ett ställe, men även dokumentera mina upplevelser som "nyinflyttad" samt dela med mig av diverse Sverige tips, do's och dont's.

Först tänkte jag skriva denna blogg på engelska, men insåg att anledningen till att jag ens börjar med detta är för att promota övergången till svenne, varav det passar sig bättre att använda det svenska språket. Och till de som har åsikter om sporadiskt och osporadiskt inlagda engelska ord a la Dolp h Lundgren säger jag bara: get over yourselves. Engelskan har enligt mig ett flertal ord, som inte bara beskriver bättre, men ger en mening lite swagger, liv och helt enkelt kommer snabbare till hands för mig än vissa svenska uttryck.

I alla fall... Jag kommer att uppdatera här så ofta som möjligt, med text, rim, fakta, bilder och spontana tankar och anekdoter. Mycket lättare nu när jag har hela den här introduktionen avklarad.

Borde jag kanske berätta om mig själv ocksa? Jag är 27, och anser att livet under 25 var defintivt mer rynkfritt. Jag har pluggat och arbetat inom PR i Los Angeles de senaste 7 åren, och har alldeles nu precis bestämt mig för att flytta till Sverige. Timing och nyfikenhet. Jag är vädigt sarkastisk, ärlig, förstående, empatisk, kaxig (på ett snällt sätt) och på min vakt det behövs, men mest väldigt lojal och omtänksam. Min familj är knäpp, men vi har väldigt kul i hop. Mina kompisar- ännu värre. Jag själv- värst.

Välkomna!

5 SNABBA SVERIGE NOTERINGAR INNAN JAG DRAR IGÅNG:

1) Träna höger lill-finger innan återresa till Sverige. Att helt plötsligt börja använda å, ä, ö på tangent bordet är en stor omställning som kräver träning. Jag övervägde först att bojkotta dessa tre bokstäver, men insåg att det endast skulle vara ignorant, och ignorans är något jag absolut inte har nåt sympati för. Så, lill-finger träning it is.

2) GLÖM INTE HALSDUKEN! Period.

3) Fika! Såå mysigt!

4) Lyssna på valfri radio station-något trevligare och mys-pysigare är nog svårt att hitta. Under tre dagar i Sverige har jag fått höra sånger av NE-joe (uttal), diverse tyck-till-program där man kan ringa in och diskutera den svenska skolmaten, gissa Britt-Maries yrke samt även shaka loss till en och annan gammal svesnk slagdänga som du VET att du KAN texten till. Stop frontin'!

5) Särksrivning. I engelskan ofta, I svenskan- not so much. Håller fortfarande på att lära mig.


På återseende min kära.

fred och väldig mycket kärlek.